I försöken att förklara fenomenet med roparna var sjukdom en vanlig tanke. Predikosjukan, som den kallades, var ett återkommande ämne i Svenska dagstidningar under åren 1842 till 1844. Det kom rapporten från olika delar av landet som lästes och kommenterats.

Predikosjuka

Uppkomsten av predikosjukan var inte klarlagd och allt från dragsjuka orsakad av dålig säd till animal magnetism användes som förklaringsmodeller för de yttre verkningarna. Mer frågande ställde man sig till varför dessa sjukdomar också yttrade sig i en vilja att predika omvändelse. Man var dock säker på att den smittade vid kontakt med redan “infekterade” ropare.

Internerade

En del ropare, både barn och vuxna, internerades på lasarett och mentalsjukhus och läkarna försökte medicinera bort sjukdomen. Vissa kom ut efter bara några dagar medan andra blev inspärrade lång tid.

Följande finns att läsa i en artikel från Aftonbladet från 1842-12-16:

PREDIKOSJUKA i WESTERGÖTHLAND

Under det predikosjukan på några ställen inom länet af sig sjelf tyckes upphöra, börjar den å andra yppa sig och taga fart. För närvarande råder den egentligast uti trakten kring Sköfde samt inom Broddetorps församling, hvars Pastor med sista post afgivit till Konungens Befallningshafvande förlande relation, som inte utan intresse torde läsas:

Sedan åtskillige personer, som allmänneligen ansetts behäftade med så kallade Predikosjukan från Warnhems, Gökhems och kanske flera gäll, för så lång tid, som 6 veckor, först begynt visa sig här i församlingen, der de både i de större byarne och enstaka hemman obehindrat uppträdt och hållit tal till allmogen, har påföljden ej kunnat blifva annan, än att predikosjukan numer är inhemsk äfven i Broddetorps församling.

Källor: Kungliga Biblioteket , Aronsson, P. (1990). Ropande pigor och läsande bönder.