Den som skulle resa utanför sitt eget län före 1860 måste skaffa ett pass för resan, ett så kallat respass.  På 1800-talet skulle det finnas ett signalement på de obesuttna och utlänningar som fick pass, och det fördes också särskilda journaler över vilka pass som utfärdats. Det var i första hand kungens betrodda män som utfärdade passen. Landshövdingen eller stadens magistrat, men också kronofogdarna som ju lydde under landshövdingen. Men det finns också ganska gott om exempel, särskilt tidigare i historien på hur präster landsfiskaler och till och med husbönder utfärdat pass.

Respass

Passen utfärdades för varje resa, men det kunde gälla för fler än en person. Ofta var det mannen, husbonden, som nämndes vid namn. I passet kunde stå att han fru och barn följde med liksom tjänstefolk, men de var långtifrån alltid namngivna. Kontrollapparaten var ganska omfattande. Landshövdingarna, städernas magistrat, och länsmännen hade skyldighet att kolla vilka som rörde sig i landet och att de hade tillstånd.

Källa: Sveriges Radio