Konventikelplakatet var en svensk förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar (bönemöten i andra lokaler än i kyrkan, till exempel i hemmet), med undantag för familjeandakter). Konventikelplakatet riktade sig närmast mot den pietistiska rörelsen, för att slå vakt om “enhet i religionen” som enligt den tidens uppfattning var nödvändig för samhällets bestånd. Brott mot förordningen kunde resultera i stränga straff.

Ifrågasatt lag

Under 1800-talet användes konventikelplakatet även mot Roparrörelsen och frikyrkorörelsen. Många vägrade att finna sig i lagen, och föredrog att utvandra – de flesta till Nordamerika. Den första stora emigrationsvågen på 1840- och 1850-talen berodde till en del på konventikelplakatet. Från nästan alla landsändar inkom petitioner om förordningens avskaffande.

Avskaffandet

Frågan behandlades vid flera riksdagar, men först den 26 oktober 1858 upphävdes plakatet. En ny, något mildare lag kom i dess ställe. Sammankomster utan ledning av präst fick fortfarande inte förekomma under den vanliga gudstjänsttiden utan särskilt tillstånd. Redan den 11 december 1868 ersattes även den. Nu fick sådan sammankomst hållas under den allmänna gudstjänsttiden, men fick inte vara så nära kyrkan att den störde ordningen.

Ett utdrag ur konventikelplakatet

Men att uti privata och enskilda hus man- och kvinnokön, gamla och unga, kända och okända, få eller flera, skola hava frihet sig att samla och tillhopa komma allt under förevändning att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjänst, den där med de vanliga sönoch helgdagars texter predikande och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande finnes på åtskilliga ställen vara förrättad; det anse Vi varken för nyttigt eller oundgängligt utan mera som en skadlig nyhet, som en god ordning i Våra kristiliga församlingar förstörer, vilket i längden till självsvåld, missbruk och många farliga oredor skulle tillfälle och anledning giva, utom det till befruktandes är, att mången av oförstånd och okunnighet i sin kristendom lätteligen kunde bliva till sådana irriga meningar och lärosatser anförd, som med den rena evangeliska läran ej vore överenskommande.

Allt därför, emedan sådana sammankomster desto mindre kunna prövas till den sanna kristendomens utövning nödiga, som Vårt rike, Gudi lov, de stora fördelar äger, att Guds ord hos oss rikligen varder lärt och predikat, och var och en dessutom är frihet lämnad i sitt hus att bruka sin andakt.

Ty finna Vi rådsamt att avskaffa och alldeles förbjuda slika olovliga sammankomster, så att den, som sig understår dem att hålla och tillåta, skall  första gången böta två hundra daler samt andra gången fyra hundra daler samt eller i mangel av böter plikta första gången med fjorton dagars fängelse på vatten och bröd och andra gången med tre veckors fängelse med vatten och bröd. Men kommer han tredje gången igen skall han på tvenne år ur riket förvisas.

I lika måtto skola de som sig till sådana sammankomster inställa, var för sig första gången böta fyrtio mark samt andra gången dubbelt och tredje gången fyrdubbelt.

Källa: Wikipedia och Roparna : varför kunde de inte tiga?